Metoder för digital diagnostisering av hotade kulturarv

Klimatförändringarnas påverkan på svårtillgängliga kulturmiljöer och monument utgör en utmaning för kulturmiljövården. Projektet undersökte hur experter inom olika discipliner kan besöka och diagnostisera en plats digitalt och hur lärdomar från detta kan appliceras på dokumentation och analys av andra känsliga eller svåråtkomliga miljöer.

   1. Bakgrund

År 1901 lämnade Otto Nordenskjöld och ett tvärvetenskapligt forskningsteam Göteborgs hamn ombord på Antarctic, med sikte på det okända landskapet i söder. Deras mål var att kartlägga och samla in klimat- och geologiska data under ett år. Men då fartyget frös fast och sjönk i Weddellhavet 1903 tvingades expeditionen övervintra i isolerade grupper. En grupp övervintrade vid en trästation på Snow Hillön, medan andra grupper reste stenhyddor i Hope Bay och Pauletön, platser som fortfarande finns kvar och skyddas som historiska monument (HSM) enligt Antarktisfördraget.

Det Argentinska Navy-skeppet Uruguay kom till undsättning och räddade de överlevande, vilket även cementerade ett långsiktigt argentinskt engagemang för bevarandet av dessa lämningar. Idag förvaltas lämningarna gemensamt av Sverige och Argentina, med insatser från även Norge för vissa platser. 

Expeditionen genomfördes i en tid då stora delar av Antarktis fortfarande var outforskade. Flera platser på och kring Antarktishalvön fick sina namn genom den svenska insatsen – som Hoppets bukt, Anderssonön och Nordenskjöldglaciären. Vinterstationen på Snowhillön har sedan dess tjänat både som museum och som tillflyktsort med öppen dörr och nödförråd för framtida expeditioner.

Men tillståndet för lämningarna, särskilt vinterstationen, är i dag starkt påverkat av klimatförändringarna. Den tinande permafrosten och smältvatten från glaciärerna orsakar erosion och ras, vilket hotar att utplåna platsen inom en nära framtid. Historiska och samtida bilder visar hur landskapet förändrats dramatiskt, särskilt de senaste 30 åren.

Kulturarvet i Antarktis är geografiskt avlägset – men dess öde är nära kopplat till vår tids stora utmaningar. Det handlar inte om ett isolerat svenskt arv, utan om gemensamma lämningar av internationell betydelse – och om tydliga, fysiska spår av ett förändrat klimat.

En modern expedition i Nordenskjölds fotspår växer fram 

Frågan om ett utökat och officiellt svenskt engagemang för att skydda kulturarvet i Antarktis har varit föremål för olika initiativ sedan slutet av 1990-talet. De har involverat diplomater, forskare och institutioner vid svenska universitet samt yrkesverksamma inom International Council on Monuments and Sites (ICOMOS). Mot denna bakgrund utvecklades CHAQ2020 och kunde realiseras genom samverkan mellan ett forskningsprojekt om kulturarv i Arktis, be- nämnt CHAQ som finansieras av Vetenskapsrådet (VR), och en satsning från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) att ta fram ett aktuellt kunskapsunderlag med dokumentation och kulturarv i Antarktis.

CHAQ 2020-deltagare

Jonathan Westin, GU. Ansvarig för drönarbaserad fotogrammetri, laserskanning och VR-dokumentation. Deltar på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. Även projektledare för projektet Metoder för digital diagnostisering av hotade kulturarv. (Andra personen från höger).

Gunnar Almevik, Göteborgs universitet (GU). Ansvarig för frågor relaterade till byggnadsvård och relaterad dokumentation. Deltar på uppdrag av Riksantikvarieämbetet. (Tredje personen från höger).

Kati Lindström, Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Forskare, ansvarig för dokumentärfilmning och etnografiskt arbete, forskning om Antarktisfördragets kulturarvspolicy och dess implementering av Argentina. (Första personen från höger).

Dag Avango, Luleå tekniska universitet (LTU) och Kungliga Tekniska Högskolan, Sverige. Projektledare för CHAQ 2020 och ledare för det svenska teamet, ansvarig för traditionell arkeologisk dokumentation. (Personen i mitten)

Pablo Fontana, chef för humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning, Dirección Nacional del Antártico/Instituto Antártico Argentino (DNA-IAA), Argentina. Expeditionsledare. (Första personen till vänster)

Följde med på fältlägret gjorde även: Snow Hill: Héctor Emanuel Mamani Ovejero, COCOANTAR (Comando Conjunto Antártico - Ejército Argentino), Argentina (andra personen från vänster). Logistikexpert Valeria Contissa, Secretaría de Derechos Humanos y Pluralismo Cultural, bevarandeexpert som arbetar med bevarande av artefakter på plats (tredje personen från vänster).

Under expeditionen CHAQ 2020, januari–februari 2020, dokumenterade Jonathan Westin de historiska lämningarna digitalt. Med digital utrustning samlades fotogrammetri, laserscanning, drönarfilm, videoupptagning och ljudinspelningar in.

   2. Projektet

 Metoder för digital diagnostisering av hotade kulturarv är ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt som utforskar hur digitala verktyg och metoder kan användas för att undersöka, analysera och tillgängliggöra kulturarv i miljöer som hotas av klimatförändringar – i detta fall lämningarna efter den svenska sydpolarexpeditionen 1901–1903.

Projektet bygger vidare på expeditionen CHAQ2020 och är ett samarbete mellan Centrum för Digital Humaniora och institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet, samt Visual Arena. Som en extern stödpartner för spridning av resultat ingår även Svenska Ambassaden i Buenos Aires.

Vad har gjorts inom Metoder för digital diagnostisering av hotade kulturarv?

1. Tvärvetenskaplig metodutveckling för visuell diagnostik

Projektet har inventerat och testat digitala metoder för att forskare inom olika discipliner (kulturvård, glaciologi, geologi och byggnadsteknik) ska kunna analysera känsliga miljöer utan att behöva resa dit fysiskt. Det handlar bland annat om att möjliggöra observation, bedömning och simulering utifrån digitalt material.
 

5. Workshops och användartester

Tre workshops har genomförts med forskare och experter från olika discipliner. Syftet har varit att testa arbetsstationer, diskutera databehov och utvärdera tekniska lösningar som stöd för diagnostik. Laborationerna observerades för att förstå användarbehoven djupare.

6. Utveckling av behovsdrivna riktlinjer

Projektet har arbetat fram en kravspecifikation för framtida digital dokumentation av svåråtkomliga och hotade kulturmiljöer. Denna specifikation utgår från interdisciplinära behov och ska fungera som vägledning för liknande projekt i framtiden.
 

Vill du veta mer om projektet?